Dag 78: Sittin' on a boat in the bay
Kan inte njuta av sista stranddagen i Hoi An, blir rastlös och gör beräkningar på asiens befjädrade leksaker istället. Bussar från Hoi An till Hué med en ny fullmatad väska med skräddarsytt. Bilden att staden ska vara i klass med charmig italiensk bergsstad krossas genast. Nattbussar till Hanoi dagen efter, men hinner träna på svettigt mansgym inrett med Arnold och Bruce Lee-bilder först. Kollar mailen på mobilen, får svar, skickar fler frågor. Gatorna är smala, och kaotiska. Vi blir tagna till fel hotell. Det är inget fel på stället de tar oss till, men vi flyttar av princip. Kollar runt, hamnar i ett skjul på ett tak bredvid varmvattenberedaren och tvättmaskinen. Det är billigt och bra. Mopedförarna är inte uppmärksamma, tittar åt sidan mitt i korsningar. Fruktar för våra liv flera gånger. Finns inga riktmärken, skulle behöva en kompass. Gatorna byter namn tre gånger. Ser Star Trek, tycker den funkar men skurken är ogenomtänkt och dåligt skriven. Hans planet var ju bara förstörd i en kvart ur hans perspektiv. Vill ha McCoys frisyr. Har fortfarande träningsvärk. Åker till Halong Bay. Får inte den utlovade båten, men gillar läget. Fantastiskt god mat i stora mängder. Resten är britter, förutom Babette som är holländsk poliskvinna som vinner i armhävningstävling mot kille i besättningen. Vi kajakar och går i turistig grotta som inte imponerar. Båten vill ha $15 av dem som har med sig egna flaskor och ölen är dyr. Köper öl av kvinna i roddbåt och flyter från livbojar i vattnet medan vi dricker. Efter middagen är det karaoke. Vi smygdricker rödvinsflaska på rummet, sedan ger jag dem deras livs bästa framträdande av Roxanne, och sedan Unbreak My Heart. Ögon tåras. Har fortfarande träningsverk. Vi sover till sjöss, en härlig känsla.
Flyttar till ännu billigare rum på ett annat tak bredvid en annan tvättmaskin och varmvattenberedare. Äter middag med flashpackers, en skotte vi inte kan dekoda, australienska David som klippt Fat Pizza, och en labil fijian. Det bor en ung kille i en bankomat, vet inte hur jag ska hantera situationen. Väljer att skydda pengarna istället för att inta en mer human inställning. Dricker öl som inte är svag för en gångs skull. Berusat vinglar vi oss hem. Börjar uppskatta Hanois kaos, men har inga problem med att åka vidare. Ubudklockan låter ibland och går inte rätt. Har börjat uppskatta armbandsur. Kollar på Raketaklockor men mannen i affären vägrar pruta. Går där ifrån besviken och utan sovjetiskt ur på arm. Presentshoppar lite till. Förhandlar klart med sparkfjäderföretaget och betalar handpenning. Lånar våg på hotellet och väger våra väskor. Fler plagg sållas bort. Väskorna består nästan bara av presenter till andra och oss själva nu. Vi kan kanske klara viktbegränsningarna till Bangkok imorgon trots allt. Vi är sushisugna men vet att en sista Pho och ett dussin Bia Hoi skulle vara det rätta draget. Nio nätter kvar nu. Tre manader var ett bra val. Rastlosheten ar pa topp och alla utmaningar hemma kanns som en baggis. 
Alexander
