Everything's better with a tan!

Pappa Grek vill att jag ska lära mig orden ovan på kinesiska. En vänlig Gunnar bistod med assistans. Jag är inte kungen av apostrofer, men som jag förstått uttalas det ungefär som "kilaren." Andra ord vi lärt oss är nigga som betyder "den där", háde som betyder okej, och jiga som betyder "hur många?"

Jag dras till landets gränder. När vi går förbi en saktar jag ner, tittar in, och tar ett glädjefullt andetag. Tänker, där vill jag bo. Där är det vackert, dystert, osminkat, anspråkslöst - genuint. Jag ska bli bättre på att fotografera vackra gränder. Le Tour dom vi bor på ligger i en gränd. En dag på väg genom gränden till vägen ser vi kökspersonal på rökpaus som jämför hur högt de kan karatesparka för att sedan låta de andra försöka bräcka, hela tiden med cigarett i mun. Det var ett fantastiskt ögonblick jag är väldigt glad att ha fått se.

Nästa stop efter Shanghai blir Guilin och därifrån Yangshuo. Valet är mellan hard och soft sleeper. Tåget tar 24h att åka de 1600km. Flyg tar 2h men kostar 830 yuen. Hard sleeper 340, och soft sleeper 530. Man har väl inte rest i Kina utan att åka 24-timmars hard sleeper, tänker vi och tycker att det är en bra idé.



Hard sleeper är 6 bäddar per rum, 66 bäddar per vagn, och inga dörrar som går att se av bilden. Soft sleeper har svensk liggplatsstandard och lite därtill, då det är 4 bäddar per rum och med dörr. Men fan, vi ska ju utsätta oss för folk och saker, vi reser ju för att upptäcka, eller? Jag har redan mina funderingar kring det här med att isolera sig från andra resenärer genom att sova i privat dubbelrum hela tiden. Men jag gillar ju att skeda med min kärlek och det tänker jag inte kompromissa med i onödan. Det blir helt klart en annan typ av resa av att resa med sin partner än med en kompis. Någon gång vill jag pröva den andra varianten också, då man vill att det oväntade ska hända på ett annat sätt än nu.

I Guilin är det snorbilligt att bo. hostels.com serverar en buffé av boenden för två under hundralappen svenska. Och här i Shanghai betalar  vi 250 natten.

Tankar om vad som komma näst skall och hur är vad som fyller våra huvuden de här dagarna i Shanghai utöver de dagslånga vandringarna vi tar genom staden när vi försöker se så mycket som möjligt. Senast var vi i Old Town där Fangbang Road var den bästa i vår mening shoppinggatan vi stött på sen vi kom till Kina. Försäljarna var inte så på om man inte började titta i deras affärer, och deras utbud var närmast det vi vill köpa vi hittat hittills. Här var det jobbigt att gå för att vi hittade så mycket vi ville köpa. Och de fina mörka möblerna! Herrejesus. Här är problemet att vi inte vet hur vi skulle få hem sånt, eller ens få det till vårt hostel. Så vi vågar inte gå in i de små möbelbutikerna, vi är för rädda för att bli olyckligt kära.

Vi har blivit bättre på att pruta. Vi kör på att Sarah spelar sur och drar iväg mig från affären för att jag inte ska köpa så mycket saker. Eller, det funkar för att vi spelar inte. Sarah blir sur och drar iväg mig. Sen ropar de efter oss. Vi fick ner kuddfodral från 280 yuan/styck till 50 för 3 på det viset. Och ett par riktigt bra conversekopior från 180 till 60, som jag ändå inte köpte. "Tänk på det!" ropade affärstjejen efter oss.

Yuanen som brukar ha ungefär bra precis samma kurs som kronan, låg när vi kom hit på på fucking 1,36 krona per yuan och varje gång vi tagit ut pengar sedan vi kom hit har det kostat oss mindre än gången förut, igår fick vi yuanen för 1,27 kronor. Det rör sig åt rätt håll och snabbt!

Nu är det förmiddag här och vi ska möta upp Rebecka för att kolla in ett konstdistrikt.

Alexander