Dag 15: Lugnet.
Efter 24 timmar tåg är vi framme i ett grått dimmigt Guilin i södra Kina. Staden är liten med sina blygsamma 600'000 invånare och turism växer som inkomstkälla. Sarah får Halmstadvibbar; en typisk sommarstad som är död resten av året. Staden besöks främst av utomstående som inkörsport till det ännu vackrare Yangshuo en timme bort, och även vi har är här med den intentionen.
När vi är ute och går vid floden efter vi checkat in på Guilin Backstreet Youth Hostel så blir båda medvetna om något som känns som ett lock för öronen, vi hör knappt något. Sedan inser vi att det är lugnet vi hör. Luften är fuktig och bekväm, temperaturen är en bit över 20 grader och även ifärd endast t-shirt blir man varm och svettig.
Mitt första intryck av stället vi bor på är att jag inte får bra feeling från de som bor här. sen inser jag varför. De är typiska backpackers som droppat in från sydostasien som bara är en tiotimmarsresa bort. Av typen som Leo kopierar kartan till i The Beach. Även att vi beskådar en 50-årig amerikansk kvinna som röker inomhus och askar på golvet bli bortförd av två poliser. Första intrycket av staden är inte på topp och vi får båda ett stort sug av att åka nånstans det är varmt på riktigt, efter vi ser moln och blixtar på väderleksrapporten för de kommande dagarna.
Vi skissar på vår flyktplan till sydligare breddgrader som ska komma träda i kraft så fort vi betat av det som finns att se i trakterna. Det lutar åt att vi åker till Bali tidigare än planerat, alltså innan Filip & co kommer det, via Kuala Lumpur. Flyger man med Airasia så leder alla vägar till KL.
När vi går genom staden minns jag något ur svenska Metro jag läste i PDF-form häromdagen. Om den danske bankiren som kommer bli den förste nordiske rymdturisten, som sa att rymden är enda chansen att upptäcka något nytt. Lycka till att hitta en plats på jorden utan Coca-Cola. Och snacka om att sätta huvudet på spiken. Den här lilla staden har två KFC, McDs, och hela stadens största torg är affischerat med Coca-Colamaterial. Och det blir så uppenbart hur såna här paradisländer suger på västs tutte och allt mer blir taffliga kopior istället för att gå sin egen skilda väg, och det gör mig ledsen.
Vi äter båda två middag för 12 yuen, och unnar oss sen helkroppsmassage i en timme för 25 yuen var (mitt livs bästa/första som jag gillat!). När vi ligger där räknar jag på hur mycket massöserna själva kan tänkas få av det vi betalat, och hur mycket de kan tänkas tjäna i månaden och ledsamheten fortsätter. Min tidigare ilska över de som blåst och försökt blåsa oss övergår till att tycka synd om dem som behöver göra det, och får dåligt samvete över att komma hit och pruta.
Alexander
När vi är ute och går vid floden efter vi checkat in på Guilin Backstreet Youth Hostel så blir båda medvetna om något som känns som ett lock för öronen, vi hör knappt något. Sedan inser vi att det är lugnet vi hör. Luften är fuktig och bekväm, temperaturen är en bit över 20 grader och även ifärd endast t-shirt blir man varm och svettig.
Mitt första intryck av stället vi bor på är att jag inte får bra feeling från de som bor här. sen inser jag varför. De är typiska backpackers som droppat in från sydostasien som bara är en tiotimmarsresa bort. Av typen som Leo kopierar kartan till i The Beach. Även att vi beskådar en 50-årig amerikansk kvinna som röker inomhus och askar på golvet bli bortförd av två poliser. Första intrycket av staden är inte på topp och vi får båda ett stort sug av att åka nånstans det är varmt på riktigt, efter vi ser moln och blixtar på väderleksrapporten för de kommande dagarna.
Vi skissar på vår flyktplan till sydligare breddgrader som ska komma träda i kraft så fort vi betat av det som finns att se i trakterna. Det lutar åt att vi åker till Bali tidigare än planerat, alltså innan Filip & co kommer det, via Kuala Lumpur. Flyger man med Airasia så leder alla vägar till KL.
När vi går genom staden minns jag något ur svenska Metro jag läste i PDF-form häromdagen. Om den danske bankiren som kommer bli den förste nordiske rymdturisten, som sa att rymden är enda chansen att upptäcka något nytt. Lycka till att hitta en plats på jorden utan Coca-Cola. Och snacka om att sätta huvudet på spiken. Den här lilla staden har två KFC, McDs, och hela stadens största torg är affischerat med Coca-Colamaterial. Och det blir så uppenbart hur såna här paradisländer suger på västs tutte och allt mer blir taffliga kopior istället för att gå sin egen skilda väg, och det gör mig ledsen.
Vi äter båda två middag för 12 yuen, och unnar oss sen helkroppsmassage i en timme för 25 yuen var (mitt livs bästa/första som jag gillat!). När vi ligger där räknar jag på hur mycket massöserna själva kan tänkas få av det vi betalat, och hur mycket de kan tänkas tjäna i månaden och ledsamheten fortsätter. Min tidigare ilska över de som blåst och försökt blåsa oss övergår till att tycka synd om dem som behöver göra det, och får dåligt samvete över att komma hit och pruta.
Alexander
Kommentarer
Postat av: Sof
Vilka underbara insikter du verkar komma till Alex...harligt att hora!
Anda sattet att bli av med coca-cola:sluta kop skiten...
Men visst kanns det lite postkolonialt nar man aker runt jorden och finner samma affarer som hemma....Istallet for att anvandra militar makt och ta over lander koper vi upp deras marknader istallet.
Consumo solo los necessario!
Postat av: Yvonne
Läser och glädjs åt vart steg som leder till ödmjukheten.. och medkänslan..
Undrade lite var sugmärket kom ifrån.. ;~)
Trackback
