Everything's better with a tan!

Avskedet från Kina var passande. Vi åt ett blandat utbud av spett och nudlar som tillagades framför oss och som var så kryddstarkt att vi blev yra. Turistinformationen i Guilin sa att man skulle ta en buss tre hållplatser, sen byta till flygbuss. Det regnar, och vi är blöta när det uppdagas att riktningen hon sa man skulle ta, var den motsatta.

Vi sitter i luften 45 minuter ifrån Bali nu och hjärtat slår dubbelt så fort. I tulldeklarationen vi fått att fylla i innan landning ljuger jag och bockar nej på "Do you have with you cinematographic films, pre-recorded video tapes, video laser discs or records?" även fast jag visst har 6 DVD-filmer i mitt bagage. Kommer de ta mig? De skulle inte fängsla mig, bara bötlägga. Det är kväll och becksvart ute.

Snart är det ett nytt land, en avskild ö, ett nytt folk, ett nytt språk. Vi landar tio på kvällen, har ett hum men ingen stenkoll på valutan eller prisnivåer, och inget boende är bokat. Saker brukar ordna sig, men likförbannat är jag nervös som inför första skoldagen. Poppies II är en hosteltät gata, har vi hört. Jag tittar omkring mig på planet och undrar om vi ska behöva slåss om ön taxibilar med alla dessa människor. Jag föreställer mig hur öns tio taxibilar slåss om att få köra de nyanlända med Bob Marley som strömmar ur bilstereon. Okej, nu läser jag i Lonely Planet Indonesia om Balis befolkning om 3,2 miljoner. Det känns lugnande.

Det finns en god del svenskar och jänkare på flyget och litet kommer jag sakna att vara en kuriosa som viting. Främlingar som vinkar från fordon och folk på gatan som säger "Hello" eller vill fotas med en. Har känts bra att kunna göra någon glad genom att bara vara där.

Jag läser vidare i Lonely Planet. Något om visa on arrival som Hedvig snackat om vid inresa till Borneo gör sig påmint. $25 för Visa on Arrival. Och Borneo där de är är ju som Bali indonesiskt. Japp. Flygvärdinnan bekräftar att $25 ska betalas kontant vid ankomst för att få komma in i landet. Vi har inga kontanter. Vi tar ut, såklart, det måste ju finnas bankomat. Spola fram en timme. Bankomaterna på flygplatsen är stängda. Varför de skulle göra en sån sak är det ingen som säger. Jag har en nödsedel, 50 euro, som löser det nya landets första problem (Tack pappa).

Salamat malam!, "god kväll", yttrar jag glatt, nylärt, och förklätt nervöst först vid visumdisken för vi inte har köpt utresa, och sen i tullen för jag är rädd att de ska hitta mina DVD-filmer och ge mig dyra böter.

Utanför är det varmt som en bastu och frågar mig fram till närmaste bankomat. På väg i den riktningen frågar en taxichaffis vart vi är ifrån, vart vi ska, och att det är holiday, Poppies II inte bra då. Vi suckar, tänker men gud lär er nya knep, avböjer kategoriskt och säger att vi letar bankomat. Han säger att alla är stängda, för det är helgdag imorgon. Vi måste nog allt kolla ändå, säger vi, för vi har inga kontanter. gör som ni vill, men det är så, avslutar han. Vi hittar snart bankomaten, avstängd. Vi träffar flera i samma sits som oss som inte heller hittat någon öppen ATM. Vi får lite panik, går in på flygplatsen och växlar de få malaysiska pengarna vi har från vår mellanlandning. Kvinnan i luckan bekräftar att det är helgdag, Nippi, över hela Bali imorgon och att alla affärer, alla bankomater, alla restauranger, alla öns lampor, kommer vara avstängda från midnatt till soluppgång dagen efter. Och det är två dagars fängelsestraff om man vistas på öns gator. Vi som kommit hit från Kina en vecka tidigare för att vi höll på att spricka av badlust tappar hakan.

En taxichaufför som försöker blåsa oss och ta 100'000 IDR för att köra oss så nära Poppies II som det går nu när de börjar stänga av gatorna, berättar efter vi klargjort vår ekonomiska sits hur vi får den statliga taxitaxan från ett annat ställe.



Mörk ö + hinduistiskt monster = Nippi

Med ryggsäckar på och svettflodar vandrar vi genom denna becksvarta ö och hittar till slut Poppies I. Vi träffar några Auroror som är trevliga och tipsar om deras ställe. Uppgivet tar vi in på AP Inn, för att det är rätt billigt (180'000 IDR = 135 SEK), det finns pool, och vi kan skriva upp mat på rumsnotan och betala i efterskott. AP inser vi snabbt är en svensk koloni. Snabbt byter vi om, hoppar i poolen och flyter runt med öronen under vattnet för att dämpa lätet av de festande åttioåttorna. Stjärnhimlen är fantastiskt stor och klar.

Alexander